2017-05-24

Är du emot att ge barn adhd-medicin? Varför?

Så här skriver Tina Wiman *:

"Med den kunskap vi har idag, vore det gravt oetiskt att undanhålla adhd-medicin från i synnerhet barn och ungdomar. Det finns faktiskt ingen som helst orsak, att på befolkningsnivå överhuvudtaget ifrågasätta adhd-medicinering. 

Man ska ha möjlighet att prova medicinering, och få ordentlig hjälp att hitta en passande medicinering. Självklart i kombination med anpassningar i skolan och hemmet. Medicinen kan till och med vara nödvändig, eller viktig, för att orka göra förändringarna och börja ta tag i den anpassade undervisningen.


Det finns en hel del som vi vet, om adhd-medicin till barn och unga. Varje år publiceras ungefär 500 nya studier och vetenskapliga artiklar om de verksamma substanserna i dagens adhd-medicin. Så har det varit i minst 10 år.

Vi vet att risken för drogmissbruk minskar eller i alla fall inte tycks öka. Vi vet att personerna löper mindre risk för kriminalitet. Vi tror att antalet självmord är mindre under medicinerade år.

Det finns ett trettiotal studier som tyder på att centralstimulerande läkemedel normaliserar hjärnans anatomi, hos ungdomar med adhd. De sista tio–femton åren har man kunnat visa att personer med adhd, har delar av hjärnan, som är mindre än hos andra personer. Och att symtomen minskar, när dessa områden växer till sig. Ju fler år med adhd-medicin, desto mindre skillnad, jämfört med jämnåriga, i storlek på olika centra. Vi tror alltså att funktionsförmågan förbättras på sikt av medicinen, dvs. att hos barn och unga utvecklar medicinerna hjärnan, så att de får mindre adhd-problem, än de annars hade haft.

Vi vet att stora studier, med hundratusentals deltagare, ännu inte lyckats visa på t.ex. risk för svåra hjärt–kärl-biverkningar. Trots det fortsätter man att forska, för att det är jätteviktigt att verkligen ha så hög bevisning som det går. 


Vi vet också en hel del om obehandlad adhd.

Vi vet att obehandlad adhd ligger i botten, vid många depressioner och utmattningstillstånd. 

Vi vet att det är förödande för självkänslan, att hela tiden misslyckas.

Personer med omedicinerad adhd dör tidigare. Fler begår självmord. Fler missbrukar. Fler råkar ut för olyckor, även trafikolyckor.


Som sagt. Det finns faktiskt ingen som helst orsak, att på befolkningsnivå överhuvudtaget ifrågasätta adhd-medicinering. På individnivå ska naturligtvis varje medicins fördelar och nackdelar vägas mot varandra. De vanliga läkemedelstesterna för godkännande gäller även adhd-medicin. Det har gjorts överväganden mellan riskerna i att medicinera och riskerna med att låta bli att medicinera. Det finns forskning."



Min slutsats blir denna: Varför vänta tills barnet mår katastrofalt dåligt? Varför ta ifrån barnet möjligheten att lyckas så bra som möjligt? Varför riskera att barnet växer upp och hamnar i depression och äter fel medicin? Varför riskera att barnet växer upp och självmedicinerar med alkohol eller något annat?

När det finns mediciner.



* * * * * * * * * *

* Texten ligger inte i Tinas blogg, utan detta skrevs i en diskussion i en facebookgrupp som inte är öppen, så jag kan inte länka till den, men Tina har godkänt att jag lägger ut detta. I inledningen länkar  jag till ett annat av hennes inlägg om adhd och medicin, i stället.

* * * * * * * * * *

Här skriver två professorer och två överläkare i Läkartidningen: ADHD bör uppmärksammas mer – tidiga insatser spar lidande

Nu kanske du vill läsa om Socialstyrelsens riktlinjer vid psykologutredning?

Eller kanske vad jag tycker är det ALLA borde veta om ADHD?

I USA har man börjat se i studier att ahdh kanske bäst behandlas med en kombination av två mediciner, en stimulerande och en impulsdämpande. Till exempel elvanse och intuniv.

Inga kommentarer: