2016-06-30

"Alla rätt" är ett jättedåligt resultat.

Elever måste få med sig det som behövs för att klara sig i livet. Den som ofta får alla rätt, är troligen rejält sviken av skolan.

Alla rätt betyder att du kan mer än det du får visa upp.
Alla rätt betyder att du inte får träna på att möta motgångar.


Det finns massor med risker för de barn som lätt får alla rätt. De som lär sig snabbt, eller kan mycket sedan innan, får ofta tillbringa många timmar i skolan med att vänta, på att de andra barnen kommer ikapp dem. Många känner sig konstiga och utanför, och får en negativ självbild. Många känner sig uttråkade och frustrerade, vissa på en nivå där de får ångest.


Vissa barn klarar inte av att sitta tyst och stilla och vänta, utan utvecklar störande beteenden. Då riskerar de att bli bemötta som problem, lära sig att det är fel att vara snabb, lära sig att man ska undertrycka sina behov. De riskerar att gå in i rollen som problembarn.

Många barn möts av ett stort oöverstigligt NEJ, när de får lust att läsa slut läseboken, räkna vidare i matteboken, diskutera något på djupet som de andra eleverna inte är redo för. De blir stoppade när de VILL lära sig. De riskerar att tappa lusten att lära, att tappa sugen för skolan. Argumentet är ofta att de riskerar att få luckor i sina kunskaper, om de får gå vidare, eller flytta upp. Men luckor kan fyllas vid behov. En tappad sug, en tappad lärlust, är oerhört svår att leta upp igen.

Även de barn som hittar ett sätt att jobba på i "rätt" takt, och löpande får alla rätt, är utsatta för en stor risk. De får ingen träning på att ta sig an riktigt svåra saker, stå ut med motgångar och misstag, och lära sig strategier för att ta sig igenom dem och lyckas, med hjälp av uthållighet och ansträngning.

Alla barn behöver få lära sig strategier för det. Alla behöver få träna dessa färdigheter, med stöd av pedagoger och föräldrar. Annars står man där en dag, på universitetet eller i arbetslivet, med sin första stora utmaning eller sitt första stora misslyckande, och har ingen träning och inga verktyg. Risken är stor att man hamnar i en kris, kanske ger upp arbetet.

Det är helt enkelt så, att de barn som har lättast för att lära, är de som lär sig minst i skolan.

Varje barn måste få lyckas med något varje dag.
Varje barn måste också få misslyckas med något varje dag.

Det finns metoder för hur man gör, för att differentiera undervisningen så att varje barn får lagom mycket att bita i. Det står rakt ut i skollagen att varje barn ska få ledning och stimulans att utvecklas även längre än målen. Skolverket och Skolinspektionen är oerhört tydliga i att varje elev ska mötas där den är.

Om du känner barn som får goda resultat i skolan, gör dem en stor tjänst, och se till att de också får träna på att misslyckas och att ta sig igenom svåra saker.

Fråga skolan hur de ser till att barnet får träna de färdigheter som kanske är de viktigaste: Att ta sig an en rejäl oöverskådlig utmaning, dela upp den i hanterbara bitar, stå ut med frustrationen och självtvivlen, gå vidare efter misslyckanden, fokusera på målet, lyckas och fira.



Hur man tänker och gör kan man läsa här:
* Skolverkets stödmaterial Att arbeta med särskilt begåvade elever
* Skolinspektionens frågor för självreflektion
SKLs handlingsplan för begåvade elever
Maximal utveckling för alla av Camilla Wallström


1 kommentar:

sanne sa...

När jag gick i trean-fyran innebar dessutom alla rätt ett lätt hånfullt uttalande från fröken när de rättade proven delades ut: "Ja, och så har vi ju en som hade alla rätt som vanligt, och det vet ju alla vem det är."
Så lärde jag mig att det här med att vara bra i skolan var något att skämmas över.