2015-05-22

Kartlägg barnets kunskapsnivåer och behov så här – pedagogisk kartläggning – bedömningsstöd – mallar – krav

För att en elev ska kunna få undervisning utifrån sina behov, behöver skolan kartlägga elevens kunskapsnivåer, lärsätt och behov. Formellt heter det kartläggning, men det kallas av många för pedagogisk kartläggning.

Här har jag samlat några material som kan och bör användas för kartläggningen. Längre ner på sidan kan du också läsa ett användbart utdrag från Skolverkets riktlinjer.

Allvarligt, ta dig tid och gör det, det är en viktig text. Om du inte hinner göra det nu, så boka en tid med dig själv inom en vecka; det kommer att göra skillnad i barns liv. Faktiskt.

Jag tolkar skollagen så här: så fort en förälder, eller någon annan, funderar på om eleven behöver något mer, behöver skolan göra en pedagogisk kartläggning, för att kunna säkra att eleven får undervisning

  • på rätt nivå
  • på rätt sätt
  • i rätt takt 
  • och med rätt stöd. 

Kartläggning behövs då rimligen både för elever som har svårigheter, och för elever som har särskild studiebegåvning / ligger långt före jämnåriga / lär sig snabbare. Och absolut för de som har BÅDE begåvning OCH svårigheter; de behöver ett sammansatt stöd som möter båda delarna. Som både utmanar och anpassar. Då blir kartläggningen kanske extra viktig, eftersom du behöver förstå var det behövs höga förväntningar och var det behövs stöd. Det går inte att nöja sig med att eleven presterar på C-nivå, om du vet att eleven har en mycket hög begåvning och en svårighet med att läsa, lära eller fokusera.

1. Boka in en timme, med en kollega, då ni sätter er ner och börjar.

Följande material kan ni använda som underlag och inspiration i kartläggningen – dessa tycker jag är de bästa jag har sett och gör processen mycket lättare. Och nu kommer det att kännas överväldigande med typ hundra länkar, men ta det lugnt och sänk kraven på dig själv:

Klicka åtminstone på EN länk och BÖRJA skriv på en kartläggning! 

Hela boken Skolkompassen tycker jag är ett jättebra underlag, den finns t.ex. hos Bokus. För äldre elever och vuxna finns ett användbart kartläggningsmaterial hos Autism- och aspergerförbundet.

Om ni anar läs- eller skrivsvårigheter/dyslexi kan ni ha nytta av denna kartläggningsblankett från SPSM (Specialpedagogiska skolmyndigheten) och deras stödmaterial för kartläggning. Vänta inte med att utreda dyslexi! SPSM är tydlig med att det ska göras en pedagogisk kartläggning snarast, även av detta. Sätt gärna in träning direkt, så kommer det märkas om det behövs mer.

Obs: Extra anpassningar ska påbörjas omedelbart

Så fort någon anar ett behov, ska lärarna börja testa anpassningar. Samma dag. Skolan får alltså inte vänta tills kartläggningen är klar, med att börja prova anpassningar som verkar kunna behövas. Anpassningarna ska utvärderas efter cirka 3 veckor, och då förstärkas vid behov.

Skolan ska alltså DIREKT göra anpassningar OCH samtidigt påbörja kartläggningen. Här är en checklista med anpassningar som direkt kan påbörjas. Rektor är ansvarig för att detta sätts igång.

Dokumentera tydligt, så vet ni att ni är överens

Det är smart att skriva ner anpassningarna noga. Varför inte dokumentera lika noga, som vid ett åtgärdsprogram? Om ni har en bra tydlig detaljerad dokumentation och planering, har ni alla samma bild och förväntningar, och det blir lättare att sköta anpassningarna över tid, och utvärdera dem. Jag tycker att det är smart att använda mallarna för åp oavsett om det formellt är ett åp eller inte; då får ni lättare ordning och reda, och kan följa dokumentationen över tid. Ni behöver inte uppfinna ett eget hjul.


2. Hur fungerar barnet – vilken undervisning behövs?

Underlaget för skolanamnes för att utreda särskilt begåvade elevers behov är gjort av speciallärare Mona Liljedahl. Det ger ett lite annat och bredare perspektiv, som kan komplettera materialen ovan. Det kan också vara bra att läsa om de 6 typerna av begåvade barn samt Mona Liljedahls konkreta elevexempel i skolan, för att förstå olika beteenden, och vilka behov som kan ligga bakom, som skolan kan fokusera på.

Tänk gärna utifrån detta formulär för att reda ut vilka färdigheter ett barn behöver hjälp med att träna, vilka problem som ofta uppstår, önskade mål och hur ni med samarbetande problemlösning kan hitta gemensamma lösningar. Det kommer från Ross Greenes Lives in the balance.

Se till att kartläggningen och insatserna täcker alla viktiga delar i barnets utveckling – minst dessa 5 viktiga områden. Ni kan också ha nytta av denna mall för att utreda behov och sårbarheter.

Habiliteringen har råd till pedagoger om anpassningar som hjälper många barn.

Juni 2017: Dags att läsa Skolverkets nya reviderade riktlinjer för individuell utvecklingsplan också. Där finns ramverk och exempel som ni kan använda när ni kartlägger och dokumenterar, som stöd för att skapa konstruktiva underlag för arbetet framåt.

Läraren och forskaren Johan Alm publicerar tänkvärda underlag för att kartlägga elevers kompetenser, mål och behov.

Glöm inte elevens psykosociala situation. Känner eleven tillhörighet, delaktighet, erkännande? SPSMs material om delaktighet kan också ge insikter om vad skolan behöver stärka.

3. Vad kan barnet redan? Kunskapsnivåerna.

Du kan inte undervisa barnet på rätt nivå, utan att ta reda på vad barnet redan kan. Bedömningsstöd för olika ämnen finns hos Skolverket, till exempel Diamant för att undersöka kunskapsnivåer i matematik. Det finns också flera kommentarsmaterial med riktiga exempel. Och gamla nationella prov. Det kan vara smart att bolla med kollegor från högre stadier, och låta specialpedagogen bidra i att testa kunskapsnivåerna.

Om det finns tankar på särskild begåvning: se till att testa eleven riktigt högt! Vissa barn ligger 6 år före sina jämnåriga! De kanske inte ens klarar av att besvara åldersadekvata uppgifter, för att de är för enkla – de kan ha redan automatiserat dem.

Eftersom lärande kräver att du ger utmaningar som ligger i utvecklingszonen måste du se vad barnet greppar i varje ämne, på varje område. Dela upp i olika färdigheter respektive faktakunskaper; ett barn kan skriva siffrorna åt fel håll, men ändå klara avancerad problemlösning för flera årskurser över. Då ska ju barnet mötas på den höga nivån med utmanande undervisning, OCH andra stunder få träna luckor och färdigheter, med intensivt stöd vid behov. Kartlägg alltså noggrant.

Se gärna filmen om hur du bedömer med Diamant. Det spänner från årskurs 1 till 9 och är tänkt som ett stöd för att hjälpa lärarna bedöma eleverna, men också som en hjälp att planera undervisningen. Det går, menar de, att ge eleven just det den behöver.

Kanske får ni inspiration av formulären mot slutet i detta kanadensiska underlag för kartläggning och planering. Försteläraren och specialpedagogen Jenni Wagners blogg har också mycket användbart.

Förslagsvis tar ni vara på vad föräldrarna vet om barnets kunskaper och utveckling. Finns det teckningar, filmer, texter, andra projekt hemifrån som visar vad barnet kan? En skärmdump från dataspelet som visar hur barnet skriver och stavar på engelska? En lista på böcker som barnet har läst?

Om det inte går så bra att testa barnet

Om barnet är motvilligt till att göra testuppgifter, behöver man normalt börja med att bygga förtroendet och relationen mellan testaren och barnet. Kanske träffas kravlöst flera gånger, först. Välja uppgifter och ämnen som barnet känner entusiasm inför.

Om det inte går så bra med testningen, fundera på om någon del inom dyslexi, eller motorisk svårighet, spelar in. Låt inte motvilja att skriva för hand, stå i vägen för att visa kunskaper; bättre att jobba muntligt, i så fall.

Om det finns tecken på någon del inom dyslexi, men det inte går att genomföra en dyslexiscreening, är det rimligt att förutsätta dyslexi och sätta in avkodningsträning och hjälpmedel. Om detta inte hjälper utvecklingen finns det ju troligen fonologiska svårigheter. Det går alltså att utreda genom insatser.

4. Ni kan få hjälp av myndigheterna

Specialpedagogiska skolmyndigheten ger råd, och hjälper till, med kartläggning och anpassningar. Skolan kan söka rådgivning via SPSMs webbformulär. Det finns massor med gratis hjälp för svåra situationer. De kan till och med komma ut och hjälpa till. Men först kan du läsa vanliga frågor och svar. Du kan läsa om till exempel att motverka frånvaro och hemmasittande samt om psykisk hälsa och ohälsa. Du kan se webbseminarier om anpassningar, med mera. Boka en en timme i veckan då ni sätter er och tittar på dessa filmer med kollegorna!

Myndigheternas riktlinjer för hur skolan kartlägger, utreder och beslutar finns i Stödinsatser i utbildningen, från Skolverket. I den filen finns underlag för att kartlägga en  elevs behov, och bedöma vilka anpassningar som kan behövas. Längre ner på den här sidan kan du läsa ett utdrag ur det här materialet, som jag tror är bra att läsa för alla som har med särskilt begåvade elever att göra. I utdraget har jag satt in några fetningar och lagt till några mellanrubriker.

Socialstyrelsen har krav på pedagogisk kartläggning. Bland annat: kartläggning och anpassningar ska göras, innan skolan begär en psykologisk utredning. Annars kan psykologutredningen dessutom ge fel resultat.


5. Hur kan ni anpassa undervisningen?

Troligen bör ni kombinera olika sorters anpassningar. Många elever behöver tre saker på en gång:

  • stimulerande utmaningar på hög nivå
  • OCH ledning och stöd och pepp
  • OCH anpassningar och hjälpmedel. 

Exempel på hur ni kan utmana era 5 procent, de elever som har högre förmåga, och är snabbare, än de flesta, finns i



Läs på, även om barn som är 2e = twice exceptional = har både hög begåvning och lärsvårigheter.

För konkreta förslag till anpassningar kan ni ta inspiration av

Ska skolan anpassa även för de som lär sig lätt? Ja, skollagen är tydlig.

Rättigheten till stimulans på sin nivå finns i skollagen:
3 kap 3 §: Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de be­ höver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. ... Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling.

Varför behövs pedagogisk kartläggning vid hög begåvning?

Begåvning ses rimligen som på en löpande skala med flera dimensioner. Det finns många barn, både inom och utom begreppet särbegåvning, som behöver en undervisning som är anpassad, med högre nivå och annat lärsätt, än för majoriteten jämnåriga barn. Anpassningar som alltså har tydligt stöd i skollagen, i frasen ledning och stimulans.

Varje skola ska enligt Skolverket göra anpassningar för hög begåvning/studieförmåga, för cirka 5 procent av sina elever.

Skolan behöver inte en psykologs bedömning om ifall barnet tillhör de 5 procenten. Det är precis som vid alla sorters anade behov: skolan ska sätta in anpassningar även om det inte finns ett papper med diagnos, iq-siffra eller psykologutlåtande.

Att anpassa utifrån kunskapsnivå kan verka lätt. Inte så mycket att snacka om. Man testar kunskaperna, hittar nivån och utvecklingszonen, och därefter ger man eleven material och uppgifter på den nivån. Häpp! Ett barn som är 7 år och redan klarar flera frågor i nationella provet för årskurs 6, ska rimligen inte behöva nöja sig med lärmaterialen för årskurs 1. Eller ens 2, 3, 4, 5. (I alla fall inte bara. En liten del av tiden behöver nog läggas på att kolla av bitarna från tidigare årskurser. Man kan ju ha två böcker parallellt, och när man stöter på en lucka kollar man igenom det materialet i den tidigare boken.)

Alla elever behöver ju arbeta och lära sig på den nivå de befinner sig, kunskapsmässigt. Men troligen behövs då också rejält stöd från läraren, eftersom vissa färdigheter inte ligger på årskurs 6-nivå när man är 7 år – till exempel att bryta ner en uppgift, skriva för hand, vänta på sin tur, samarbeta med andra elever osv. De flesta lärare för 12-åringar är inte vana vid att stötta 7-åringar genom årskurs 6-material. Det kan krävas handledning, resursperson, specialpedagog osv.

Det som ofta ställer till det, är helt enkelt att barn med hög begåvning oftast har ojämna förmågor. Jämfört med jämnåriga, är de ofta mycket snabbare eller bättre på vissa saker, samtidigt som de kan ha svårare med andra saker. Till och med inom samma ämne: Till exempel i matematiken kan barnet ha mycket hög nivå i problemlösning och visualisering, men svårt med automatisering eller att skriva siffror för hand.

Då behöver ju läraren stödja båda sakerna på rätt nivå – och den höga nivån är det viktigaste.

Om barnet bara får träna på det hen har svårt för, riskerar vi att helt döda intresset och lusten för ämnet. Likaså om barnet bara får jobba med sånt hen redan kan.

Luckor i kunskaper tar man igen när man behöver, men en slocknad lärlust och en tappad sug är oerhört mycket svårare att åtgärda. Hur många procent av tiden ska rimligen gå till lärande och lärlust, och hur många procent ska gå till att göra sådant man är dålig på, eller till att sitta och vänta på de andra?

Det är just ojämnheten och olikheterna mellan förmågorna som ska beskrivas i kartläggningen. Därför är det så viktigt att skriva en kartläggning som är är djup, bred och konkret. Så att varje lärare kan möta varje sak på rätt nivå.

Skolinspektionen: ”det centrala är att eleverna utmanas på en nivå strax ovanför sin nuvarande förmåga”


1 kap 4 § skollagen: "Utbildningen inom skolväsendet ... ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära."

Skolverket: ”förstå vad som förbättrar elevens förutsättningar, för att på så sätt kunna tydliggöra elevens behov. ... förstå varför och när svårigheter uppstår och vilka stödinsatser som skolan behöver sätta in. --- För att kunna sätta in adekvata åtgärder behöver utredningen utmynna i svar på vad som ger eleven bästa förutsättningar att uppnå kunskapskraven.

Skolverket: "Kartläggningen ska ge skolan tillräckligt med underlag för att förstå varför eleven har svårigheter i skolsituationen. --- Efter kartläggningen görs en pedagogisk bedömning av elevens eventuella behov av särskilt stöd. Det är betydelsefullt att både kartläggningen och bedömningen har ett pedagogiskt fokus och att tyngdpunkten ligger på en analys av hur skolan kan utforma och anpassa lärmiljöerna inom verksamheten, undervisningens innehåll samt metoderna för att skapa förutsättningar för den enskilda eleven. --- Det går inte att kräva att alla elever ska göra på samma sätt.

Skolverket: "Skolan kan inte avvakta med att sätta in särskilt stöd, med hänvisning till att en kompletterande extern utredning ska göras. ... skolans uppdrag alltid är att anpassa den pedagogiska verksamheten efter varje elevs behov samt att skapa förutsättningar för fortsatt lärande ...

”Det är lämpligt att kartläggningen visar vilka extra anpassningar som skolan hittills har gjort för att möta elevens behov, samt vad de har lett till för resultat.


Skolväsendets överklagandenämnd (SÖN) godkänner respektive upphäver åtgärdsprogram och uttalar sig då om huruvida kartläggningarna var tillräckliga. De bedömer alltså om utredningen visar att det skolan avser göra, möter de behov eleven har, och är ett adekvat stöd för att eleven ska nå kunskapskraven. Analysen av behoven ska alltså relatera till kunskapskraven, och till hur eleven ligger till i förhållande till kunskapskraven i de olika ämnena.

SÖN: "I den kartläggande delen krävs som regel en analys av de tänkbara orsakerna till elevens svårigheter."


SÖN: "Bedömningen ska innehålla en analys av vilken typ av stöd eleven har behov av och i vilken omfattning."


SÖN: "… en elev som når kunskapskraven ändå kan ha rätt till särskilt stöd … bl.a. för att fortsätta klara kunskapskraven --- hög frånvaro, funktionsnedsättning eller sociala svårigheter som på längre sikt kan påverka elevens möjligheter att nå kunskaps­kraven."


SÖN:"Åtgärderna [i ett eventuellt åtgärdsprogram] ska vara konkreta och utvärderingsbara – på vilket sätt, i vilka situationer och i vilken omfattning ska stödet ges"

Gör en bra användbar kartläggning – så här: 


Utdrag ur Skolverkets material om stödinsatser:

Skaffa en bred bild av elevens behov

Skolan kan gå tillväga på olika sätt för att identifiera vilka behov eleven har. Hur skolan samlar in informationen påverkas bland annat av antalet ämnen och kurser, vilka bedömningsunderlag som finns, vilka delar av kunskapskraven som är aktuella, antalet lärare som är berörda och samarbetet med den samlade elevhälsan.

Initialt kan läraren utgå från den samlade bedömningen av elevens kunskapsutveckling i relation till kunskapskraven. En sådan samlad bedömning görs minst en gång per termin inför utvecklings­samtalet. Därefter kan det vara betydelsefullt att analysera i vilken utsträckning undervisningen har utformats och anpassats för att ge eleven möjlighet att utvecklas så långt som möjligt. I analysen ingår också en värdering av hur väl kunskapskra­ven har konkretiserats för att eleven ska kunna förstå de bedömningar som läraren gör i undervisningen. Allt för att klargöra vad som har fungerat väl, men också vad som kan behöva förbättras.

Det är också viktigt att väga in elevens åsikter om vad som har fungerat väl i undervisningen, samt vilka arbetsformer och arbetssätt som eleven menar kan behöva förändras.

Slutligen gör de lärare som varit inblandade en bedömning av vilket stöd i form av extra anpassningar som eleven kan vara i behov av. I de fall elevhälsan har varit med deltar även de i bedömningen.

Identifiera elevens behov tillsammans

Arbetet med att identifiera elevens behov kan med fördel göras som en form av kollegialt lärande inom arbetslaget eller lärarkollegiet. Då kan det tydligare fram­ träda om det är vissa mer generella förmågor som finns i flera ämnen där eleven kan vara i behov av extra anpassningar. Nedan ges exempel på frågor som kan användas för att identifiera vilka behov eleven har och för att förstå vilka extra anpassningar som skolan behöver göra.

  • Hur ser elevens utveckling ut i relation till kunskapskraven? Vilka delar av kunskapskraven har redan nåtts och vilka är eleven på väg att nå? Vilka delar av kunskapskraven befaras eleven ha svårt att nå?
  • Var, när och hur uppträder svårigheterna?
  • Hur har undervisningen utformats och anpassats för att ge bra förutsättningar för eleven att utveckla förmågorna och kunna visa de aktuella kunskaperna? På vilket sätt har elevens intressen och erfarenheter haft inflytande på undervis­ ningen?
  • Hur tänker eleven om de kunskapskrav som har konkretiserats, om undervis­ningen och om redovisningsformerna?
  • Vilka extra anpassningar behövs för att eleven ska kunna nå de aktuella kunskapskraven? Vilka anpassningar föreslår eleven?
  • Behöver läraren stöd och ytterligare kunskap för att kunna genomföra dessa anpassningar? I sådana fall i vilken form och om vad?


I den specialpedagogiska kompetensen ingår att ha en kännedom om olika extra anpassningar som kan göra undervisningen mer tillgänglig för eleverna. Tillsam­ mans med lärarnas specifika ämneskunskaper – det kan handla om vad som brukar vara kritiska punkter i lärandet inom olika ämnesområden – kan lärarna gemen­ samt komma fram till de extra anpassningar som bäst gynnar elevens lärande.

Elever kan behöva stöd av speciallärare eller specialpedagog under en begränsad period, till exempel några lektioner i veckan under några månader. Det kan gälla färdighetsträning, till exempel att intensivträna läsning, skrivande eller räkning. Det kan också handla om att hjälpa elever att hitta fungerande strategier för att kunna fokusera bättre eller att lära sig hantera en särskild studieteknik.

Följ upp och utvärdera anpassningar

Läraren har ett ansvar utifrån sitt kompetensområde att anpassa den ordinarie undervisningen så att den passar alla elever. I det arbetet ingår att uppmärksamma elevens stödbehov och att följa upp arbetet. Detta innebär att läraren måste utvär­dera hur väl den egna undervisningen tillgodoser elevernas behov och identifiera vilka anpassningar som behöver göras under arbetet.

Det ingår i rektorns ansvar att följa upp och utvärdera skolans stödinsatser. De rutiner som skolan har tagit fram för hur kvalitetsarbetet kring arbetet med stöd­ insatser bedrivs kan underlätta rektorns arbete. Resultaten från uppföljning och utvärdering blir då ett verktyg när rektorn fördelar resurser och ger lärare förutsätt­ ningar i arbetet med stödinsatser.

Om det visar sig efter lärarnas uppföljning att eleven fortfarande inte utveck­las i riktning mot kunskapsmålen i läroplanen eller mot att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås är det viktigt att de extra anpassningarna intensifieras och anpassas ytterligare utifrån elevens behov. För att följa upp och utvärdera de extra anpassningar som skolan arbetat med kan ett första steg vara att lärarna går tillbaka till den informationsinsamling och analys som gjordes för att identifiera elevens behov innan stödinsatserna sattes in.

Genom att den specialpedagogiska funktio­nen sedan ställer kompletterande frågor till arbetslaget, eventuellt gör en observa­tion i en undervisningssituation och att någon ur personalen intervjuar eleven, kan personalen få en ökad förståelse för vad eleven behöver.

Ibland innebär det inga svårigheter för lärarna att intensifiera de extra anpassningarna. I andra situationer kan arbetslaget behöva konkret organisatorisk hjälp från rektorn för att kunna intensifiera de extra anpassningarna inom den ordinarie undervisningens ram. Eftersom det är skillnader mellan elevers behov kan detta ta olika lång tid. Eleven kan också behöva fler specialpedagogiska insatser.

Rektorn bör se till att det finns tillräckliga resurser för att tillgodose elevernas behov av extra anpassningar och särskilt stöd. Det handlar bland annat om att skolan ska kunna erbjuda special­pedagogiska insatser i tillräcklig utsträckning för såväl elever som för personal.

Om de extra anpassningarna har intensifierats och anpassats ytterligare för eleven men ändå inte är tillräckliga ska lärare och övrig skolpersonal anmäla till rektorn att eleven kan vara i behov av särskilt stöd.

Reflektionsfrågor för skolpersonalens diskussioner

Hur arbetar lärare och övrig skolpersonal på vår skola för att rektorn och elevhälsan ska få en sådan överblick över de extra anpassningarna att de kan
  • följa upp och se att arbetet med de extra anpassningarna är effektiva
  • utvärdera arbetet med de extra anpassningarna i det systematiska kvalitetsarbetet
  • uppmärksamma behov av kompetensutveckling för personalen inom området extra anpassningar?

Diskutera elevens behov utifrån den egna verksamheten:
  • Vilka faktorer på skol­ och gruppnivå kan möta elevens behov och därmed minska elevens svårigheter? 
  • Vilka faktorer på skol­ och gruppnivå riskerar att öka elevens svårigheter? 

Åtgärder
  • Ge exempel på åtgärder som tydligt beskriver vad vi brukar göra för att stötta elever. 
  • Hur följer vi upp och utvärderar att åtgärderna fungerar? 
  • Hur kan vi se till att erfarenheterna kring vilka åtgärder som fungerar tas tillvara av alla berörda i verksamheten?

Utreda behov av särskilt stöd

Om de extra anpassningarna som har gjorts för en elev inte är tillräckliga ska rek­torn skyndsamt se till att utreda om eleven är i behov av särskilt stöd. --- Det kan också handla om en elev som uppvisar andra svårigheter i sin skol­situation. Dessa kan på sikt leda till att eleven inte utvecklas i riktning mot att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås. Det kan handla om att eleven har betydande svårigheter i det sociala samspelet eller koncentrationssvårigheter, samt upprepad eller långvarig frånvaro.

När det har uppmärksammats att en elev kan vara i behov av särskilt stöd ska lärare eller övrig skolpersonal anmäla detta till rektorn. Rektorn ska då se till att elevens behov skyndsamt utreds och att detta sker i samråd med elevhälsan.

Kartläggning av elevens skolsituation

Arbetsgången med att utreda en elevs behov av särskilt stöd börjar med att den som gör utredningen kartlägger elevens skolsituation på skol­-, grupp- och individ­nivå. Där ska de förhållanden som är aktuella och som påverkar elevens skol­situation beskrivas.

Vilka frågor skolan väljer att ställa vid kartläggningen kommer att påverka vad man får syn på i elevens skolsituation. Det kan vara bra att de förutsättningar i lärmiljön som fungerar ändamålsenligt för en elevs lärande tas till­ vara också i andra situationer.

Om frågorna redan initialt enbart riktas mot elevens individuella svårigheter, finns risken att fokus stannar vid det. Det är viktigt att komma ihåg att det är vilka faktorer i skolan som påverkar elevens förutsättningar att utvecklas som ska anlyseras – till exempel i lärmiljön, arbetsformer och bemö­tande. Det är lämpligt att kartläggningen visar vilka extra anpassningar som skolan hittills har gjort för att möta elevens behov, samt vad de har lett till för resultat.

Det är viktigt att beskrivningen blir saklig, det vill säga att det inte förekommer värdeladdade ord eller beskrivning av personliga egenskaper. Kartläggningen kan med fördel göras så kort och enkel som möjligt, men den behöver ge ett tillräckligt underlag för analys för att kunna bedöma

  • vad som ökar elevens förutsättningar i lärmiljön
  • om skolan kan tillgodose elevens behov genom extra anpassningar
  • om eleven är i behov av särskilt stöd.


För att ha fokus på vad det är i skolan som påverkar elevens förutsättningar för lärande, kan nästa steg vara att kartlägga omständigheter på skol­ och gruppnivå. Exempel på frågor som kan utgöra ett stöd för kartläggningen:

  • Hur ser gruppens sammansättning ut och hur påverkas eleven av detta?
  • Hur är klimatet och bemötandet i gruppen?
  • Hur tydlig är verksamheten vad gäller struktur, rutiner och regler?
  • Hur fungerar övergångar när lektioner och aktiviteter inleds och avslutas?
  • Hur påverkas eleven av olika pedagogiska metoder och arbetssätt?
  • Hur påverkas eleven av valet av arbetsmaterial och tidslängden på arbetsuppgifter?
  • Vilka faktorer påverkar eleven på rasterna?
  • Hur ser resursfördelningen ut i olika skolsituationer?
  • Vilka samarbetsformer finns mellan olika verksamheter inom skolan?
  • Vilka lokalmässiga förutsättningar finns, till exempel grupprum?

Dessa faktorer på skol-­ och gruppnivå är många gånger avgörande för om elevens svårigheter tidigt kompenseras och minskar – eller om svårigheterna i stället för­stärks. Genom att kartlägga dessa faktorer kan lärare och övrig skolpersonal upp­täcka både risk­- och friskfaktorer i skolsituationen.

Det är också viktigt att lärarna reflekterar över sitt bemötande av eleven. Alla elever är beroende av att varjeskol­ situation ska kännas begriplig, hanterbar och meningsfull. En tydlig struktur som gynnar många elever med exempelvis neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är oftast också gynnsam för andra elever.

Elevens personliga förutsättningar

Nästa del i kartläggningen sker på individnivå. Lärarna beskriver kortfattat elevens kunskaper i förhållande till kunskapskraven utifrån all tillgänglig information. Den som utreder sammanställer dessa omdömen med annat som finns nedtecknat från till exempel ett utvecklingssamtal. Det kan också bli aktuellt att beskriva elevens utveckling i övrigt, bland annat den sociala utvecklingen. Detta arbete kan då göras i samarbete med elevhälsan.

Exempel på frågor som kan utgöra ett stöd för kartläggningen:
  • Vilka förmågor är väl utvecklade och hur visar det sig? 
  • Vilka förmågor är mindre utvecklade och hur visar det sig? 
  • Vilka kunskapskrav och delar av kunskapskraven har redan nåtts respektive är eleven på väg att nå? 
  • Vilka kunskapskrav befaras eleven ha svårt att uppnå? 
  • Vilka situationer i lärmiljön fungerar särskilt väl för eleven? Hur visar det sig? 
  • Vilka situationer i lärmiljön är problematiska för eleven? Hur visar det sig? 
På individnivån innefattar kartläggningen också lärarnas och den övriga skol­personalens observationer av eleven i olika situationer och lärmiljöer i verksamheten.

(Från ett elevexempel där eleven får känslomässiga utbrott:) Diskutera elevens behov utifrån den egna verksamheten:
  • Vilka yttre faktorer är det som eleven verkar reagera känslomässigt på? 
  • Vad tänker vi om olika sätt att hantera elevens utbrott? 
  • Hur skulle vi ha hanterat situationen om eleven hade reagerat med inåtvänd tystnad i stället för med ilska?

Pedagogisk analys utifrån kartläggningen

De som har deltagit i kartläggningen gör gemensamt en pedagogisk analys genom att diskutera hur skolan kan utforma och anpassa lärmiljöerna. Det centrala i arbetet i denna del av utredningen är att förstå vad som förbättrar elevens förutsättningar för att på så sätt kunna tydliggöra elevens behov. Arbetet i utredningen har ännu inte riktats in på konkreta lösningar för hur behoven ska tillgodoses.

I den pedagogiska bedömningen tar den som utreder ställning till vad som skulle kunna förbättra elevens förutsättningar i olika lärmiljöer.

Om eleven behöver särskilt stöd

Skolan ska ge eleven särskilt stöd om utredningen visar att eleven är i behov av det. Rektorn leder och samordnar det pedagogiska arbetet vid en skola. I det arbetet ingår ett ansvar för att eleverna får den hjälp de behöver och att vid behov se över fördelningen av skolans pedagogiska resurser.

Det särskilda stödet ska dokumenteras i ett åtgärdsprogram som ska följas upp och utvärderas. Särskilt stöd är insatser av mer ingripande karaktär som normalt inte är möjliga att genomföra för lärare inom ramen för den ordinarie undervisningen. Det kan handla om att elevens behov av stöd är mer omfattande och varaktigt. Exempel på särskilt stöd är
  • regelbundna specialpedagogiska insatser i ett visst ämne, till exempel undervis­ ning av en speciallärare utöver ordinarie undervisning i det aktuella ämnet eller i stället för den ordinarie undervisningen under en längre tid 
  • placering i en särskild undervisningsgrupp 
  • enskild undervisning 
  • anpassad studiegång inom de obligatoriska skolformerna, vilket innebär att avvikelser görs från timplanen samt de ämnen och mål som gäller för utbild­ningen ---.

Åtgärderna som redovisas behöver vara konkreta och utvärderingsbara. Här ska också anges i vilken omfattning åtgärderna ska ske, samt namn och befattning på den som ansvarar för respektive åtgärd. 

För att åtgärdsprogrammet ska bli fram­ gångsrikt är det betydelsefullt att både eleven och vårdnadshavaren är delaktiga när åtgärdsprogrammet utarbetas och utvärderas. Elevens åsikter och egna förslag till åtgärder är av stor vikt för att åtgärdsprogrammet ska ge goda resultat. Det är också viktigt att låta eleven och elevens vårdnadshavare få möjlighet att ta ställ­ning i lugn och ro till skolans föreslagna åtgärder, innan skolan fattar det formella beslutet om åtgärdsprogrammet. Om skolan och hemmet har skilda uppfattningar om elevens behov av särskilt stöd och de åtgärder som skolan föreslår bör rektorn sträva efter att finna lösningar för att få till stånd ett fungerande samarbete.

Följa upp och utvärdera åtgärdsprogram

Den personal som har blivit utsedd som ansvarig för åtgärderna i åtgärdsprogram­met följer fortlöpande upp de beslutade åtgärderna. Beroende på vilka åtgärder det handlar om kommer arbetet med att följa upp åtgärdsprogrammet att se olika ut. Det kan handla om att
  • se till att det som bestämts i åtgärdsprogrammet verkligen genomförs, till exem­ pel genom att följa upp om åtgärderna påbörjats eller om någon åtgärd återstår 
  • försäkra sig om att eleven verkligen förstår vad som förväntas av honom eller henne och att eleven förstår vad som är kvalitet i lärandet, se även sidan 14 och 15 
  • avgöra med vilken kvalitet i förhållande till kunskapskraven som eleven lär sig, med hjälp av bedömning av elevens resultat och arbetsprestation 
  • bedöma om arbetssättet och undervisningen är effektiv för elevens lärande. 
Vid utvärdering av åtgärdsprogram är det lämpligt att också i denna del av arbetet ge eleven och dess vårdnadshavare möjlighet att delta för att ta del av hur de upp­ fattar att åtgärderna fungerar eller om åtgärderna behöver förändras. 

I samtalet kan följande frågor tas upp vid utvärderingstillfället:
  • Har åtgärderna genomförts och hur har de fungerat?
  • Hur utvecklas eleven i riktning mot kunskapsmålen i läroplanen och mot kunskapskraven? 
  • Behöver åtgärdsprogrammet revideras? 

----------------------------------------------------------------------------

Kanske vill du läsa fler texter här på bloggen? Får jag föreslå följande:

- 9 strategier för att undervisa högt begåvade elever 
- råd till skolan – från en förälder
- Skolverkets lägesbedömning och rekommendationer 2015
- Skolverket om hur skolorna ska ge stimulans
- Skolverkets stödmaterial till skolor för att utveckla bra åtgärdsprogram m.m.
- Specialpedagogiska skolmyndighetens stödmaterial om kartläggning och extra anpassningar


Det finns nätverk och fortbildning för pedagoger hos Filurum, Brainchild och via Mensa GCP.

Inga kommentarer: